Folklig sömnad, del 1
Jag ska försöka bygga upp ett litet uppslagsmapp för folklig broderi. Min information är hämtad från Johanna Runbäck, det hon lär ut till oss, ock leder oss igenom.
Kaststygn: är en handsydd sick-sack, används också för att sy ihop invikta kanter. Sömmen är elastisk.
Efterstygn: är en sammanfogande söm, men kan också användas som dekorationsstygn. Något elastisk,
efteråt fälls den ner med fållstygnen.
Fållstygn: används ofta i kombination med efterstygn. Är en elastisk söm. Sys snedlagda så att ett v blidas, med ett ben på rätsidan ock det andra på avigsidan.
Rynkning: Förstygn över räknade trådar, i detta fall tre rader parallellt placerade, men ska noga räta in rynkorna med hjälp av nål eller naglar. Fukta ock låt torka, så att de stärks ock blir kvar.
Rynkorna knäpps med till ex kedjestygn innan ärmlinningen sys på.
Nuggor: sys på ärmlinningens yttersta kant, som ett dekorativt söm, men också för att öka slitage styrkan.
Under min skoltid så sydde vi nästan allt för hand och oj vad tid det tog.Jag känner igen allt utom nuggor och rynkningen med kedjesöm på baksidan.Jag minns hur lycklig jag blev när jag fick prova på att sy på maskin.Med åren har också mitt tålamod ökat men fortfarande vill jag att mycket skall gå fort.Med dina inlägg börjar jag att förstå hur väl mycket var sytt förr i världen och vilken fin kvalité det var på de sydda sakerna.Folkdräktssömnad är en hel vetenskap idag och jag kan förstå varför det var så klokt att sy de få plagg var och en hade,oavsett typ av plagg,för de skulle räcka många många år.En kvinna hade ofta en svart klänning för högtidliga tillfällen och de var gjorda i tyg av mycket god kvalité och de var välsydda i en klassisk modell.Den lilla svarta.Tack Patricia för denna redovisning.